Jag har just sett en isbjörn, och känner mig som ett barn på julafton. Vi hade precis avslutat dagens arbete, strax efter åtta på kvällen, och höll på att lasta in sedimentkärnor i en kylkontainer, när vi hörde att det var en isbjörn föröver. Vi släppte allt vi hade för händer och skyndade till sidan för att titta. Den lufsade fram över isen ganska nära, och jag önskade att jag haft kameran med mig. Nu låg den i labbet i andra ändan av båten, fyra trappor ner och en trappa upp, men jag rusade dit och lyckades ändå få några bildbevis på långt avstånd. Nu vill man helst titta ut över isen oavbrutet, ifall det dyker upp flera.