Efter en lång första resdag landade vi i Anchorage halv fem på eftermiddagen, när klockan hemma i Sverige hunnit bli ungefär tre på natten. Sömnen fick vänta några timmar till och blev inte så lång för de flesta av oss. Dagen efter fick vi lite tid att se stan, med turistbutiker och köpcentrum. Vädret var soligt och varmt, så vi njöt allt vi kunde av årets sista sommartemperaturer för vår del. På eftermiddagen flög vi till Barrow - en knappt två timmars resa med flyg norrut över Alaskas inland, med Mount McKinleys snö, is och vassa bergstoppar synliga nedanför oss i början av resan.  Under inflygningen till Barrow kunde vi se Oden ankrad en liten bit ifrån kusten. Vi blev upphämtade med buss, fick information om bland annat boendet och vad man gör om en isbjörn skulle dyka upp (!) och blev sedan skjutsade till våra olika sovställen. Mitt är i en barack en bit utanför Barrow, där det finns ett forskningscenter. Skön säng, men lite roligt att toaletterna inte har dörrar, utan skynken att dra för istället.

Barrow, med ca 4000 invånare, ser ut som en blandning av kåkstad och gammalt industriområde, lätt överdrivet. Husen är bättre, men många är slitna av väder och vind och man ser arbetsfordon, kontainrar och diverse bråte lite överallt, men det är trots det vackert. Vädret är fantastiskt - solen skiner och havet är lugnt. Landskapet är helt platt. Det finns inga träd eller blommor vad jag kan se, bara grus, gräs och tundralandskap. Temperaturen ligger på ca fyra grader, så mössa och vantar åkte fram ur resväskan. Känns otroligt spännande att vara i Alaska!

Idag hade vi ett första planeringsmöte om delar av jobbet på Oden. Efter det var vi några stycken som tog en promenad runt delar av staden. På ett ställe ropade en man på oss och frågade om vi kom från ”båten”, som han sett och undrade över. Han presenterade sig som Kenneth Brower och undrade var vi kom ifrån, och vad vi skulle göra. Han hade bott hela livet i Barrow, och sett samhället växa från kanske 500 invånare när han var liten till dagens ca 4000. Han, liksom kanske hälften av befolkningen i Barrow, sysslar med jakt, av valar, valrossar och sälar mm. Han påpekade att de tar tillvara alla delar av djuren. Allt används till något. Och när det gäller ”Bowhead whales” (som verkade vara den de jagar mest) fångar de bara dom ”små” på 12–15 meter, inte de större äldre valarna. Han frågade vad man kan jaga för sorts djur i Sverige och skulle gärna följt med oss på isbrytaren. Senare insåg vi att han tillhörde en stor släkt bland inuitbefolkningen, som till och gett namn till en del av staden – Browerville. Vi besökte också museet på Inupiat Heritage Center och tittade på utställningen om inuiternas traditioner och levnadssätt med valjakt m.m., både förr och nu. Mycket intressant.

Nu på kvällen hade Polarforskningssekretariatet, som organiserat vår resa till Barrow, ordnat så att alla svenska expeditionsdeltagare kunde rösta i höstens val, eftersom det var för tidigt att göra det innan vi åkte. Bra att få det gjort!

Imorgon får vi åka ut till Oden!