Idag är det dags. Vi flyger via Island till Anchorage i södra Alaska. Imorgon vidare till den lilla staden Barrow vid Alaskas norra kust. Där väntar isbrytaren Oden och den andra etappen av forskningsexpeditionen SWERUS-C3.

Expeditionen startade den 5 juli i Tromsö, Norge med ca fyrtio forskare och tjugofem besättningsmän ombord. De får snart komma iland och resa hem samtidigt som vi, ungefär lika många, kliver ombord. För oss väntar 45 dagar till sjöss, med skötsel av mätinstrument och provtagning av vatten och bottensediment, alltmedan Oden tuffar tillbaka till Tromsö, dit vi enligt planen kommer den 4 oktober.

Expeditionens mål är, mycket förenklat, att studera havet och havets botten för att kunna dra slutsatser om forntidens och framtidens klimat. Särskild inriktning är det på kol i form av metan, som finns infruset i havsbottnarna i Arktis och kan frigöras till atmosfären om vattnet blir varmare och bottnarna tinar. Om mängden metan i atmosfären blir större, kommer jordens temperatur att öka snabbare än nu, eftersom metan liksom koldioxid är en växthusgas, fast starkare. Ett av expeditionens delmål är att kartlägga infruset metan och mäta hur mycket som frigörs till vattnet nu.

En stor del av forskningen kommer att handla om sediment – och det är vad jag själv ska jobba med. Sediment är sådant som under årtusenden har sjunkit ned till havets botten – lera, sand, döda växt- och djurdelar o.s.v. – och sedan samlats i tjocka lager. Sedimentlagren är som ett stort arkiv som kan vittna om skiftande temperaturer, strömmar och isförhållanden många tusen år tillbaka. Vi ska hämta upp flera meter långa så kallade sedimentkärnor, med hjälp av metallrör som trycks ner i sedimentet och sedan lyfts upp med hjälp av en kraftig vinsch. Sedan kommer vi att mäta olika egenskaper hos sedimentet, analysera vissa ämnen ombord och frysa in delprover för att kunna analysera andra ämnen efter expeditionens slut.

Jag som skriver det här heter Carina Johansson och jobbar som forskningsingenjör på Institutionen för geologiska vetenskaper vid Stockholms universitet. Det här är min första expedition, och jag ser fram emot den som ett riktigt äventyr. Till skillnad från forskarna och doktoranderna (de som utbildar sig till forskare) bedriver jag ingen egen forskning utan hjälper till i olika projekt – med provtagningar, analyser, instrument och en del administration. I min blogg vill jag berätta om expeditionen för vänner och andra som inte jobbar med naturvetenskap till vardags. Jag hoppas kunna förklara vad vi gör och varför, utan så många vetenskapliga specialord, men även berätta vad man kan se och göra på en isbrytare i Norra ishavet när man inte jobbar!